lördag 25 september 2010

Ökad kreativitet

De flesta är överens om att kreativitet är viktigt - men har forskningen på området gjort framsteg? Hennessey och Amabile har publicerat en läsvärd översikt av forskningen om kreativitet under 2000-talet, publicerad i en ledande tidskrift. Den är mycket brett upplagd. De konstaterar att forskningen inom området numera är omfattande och förekommer inom många vetenskapliga discipliner. Den är också fraktionerad och de har haft svårt att integrera resultaten. Några viktiga punkter:

1. Mätning av kreativitet som en personlighetsegenskap har kritiserats men tycks stå sig bra i den senaste forskningen. Relaterade begrepp som också har karaktär av egenskaper är nyfikenhet, inre motivation och intresse samt förmåga att associera brett (lateral inhibition).
2. Positiv affekt befrämjar kreativitet (divergent tänkande) men även negativt stämningsläge kan göra det genom att inriktningen på analytiskt tänkande och problemlösning ökar.
3. Program för att träna upp kreativiteten har utvärderats i omfattande forskning med positiva resultat.
4. Belöningar kan öka kreativiteten om de uppfattas som tecken på att man är kompetent och inte som försök till kontroll.
5. Intresse är en mycket viktig drivkraft bakom kreativitet.
6. Även ”psykologisk trygghet” är en viktig faktor – att man känner sig trygg i att komma med avvikande och kanske kritiska synpunkter, nya idéer.
7. Individualistiska kulturer tycks vara mera stimulerande för kreativitet än kollektivistiska. Att Kina ännu ej fått något Nobelpris har emellertid säkert många andra förklaringar.
8. Ganska många lärare (i USA) tycks inte uppskatta kreativa elever. Kanske är de ”stökiga” och ifrågasättande. Motsvarande fenomen inom företagen kunde ha uppmärksammats.

En del av dessa punkter är inte direkt nya. Författarna förespråkar ”systemteori” för att komma tillrätta med områdets fraktionering. Däremot inte, lustigt nog, mera kreativitet och originalitet. Och systemteori verkar inte ge några nya insikter – det är nog mest ett sätt att skapa en struktur för att tala om olika analysnivåer, från neurologi till kultur. Och det är nog att greppa om alldeles för mycket. Vad jag skulle vilja se är kraftfulla interventioner, mera poängterande av att det går att lära sig att bli mycket mera kreativ och att lösa problem på ett originellt sätt. Att lära oss att acceptera kreativa avvikare.

Varför inte koppla till ”massans vishet” och utlysa nationella tävlingar om hur vi ska lösa landets ekonomiska och sociala problem? Hur ska SAS kunna tävla med Ryanair och Norwegian? Hur ska motsättningarna mellan ”invandrare” och ”svenskar” kunna mildras? Om tusentals människor stimuleras till ge lösningsförslag borde vi kunna hitta några riktigt bra nya idéer!

Referens

Hennessey, B. A., & Amabile, T. M. (2010). Creativity. Annual Review of Psychology, 61, 569-598.