måndag 21 juni 2010

Effekter av psykoterapi

Forskningen om psykoterapins effekter är viktig eftersom kravet på evidensbaserad behandling blir allt starkare, från patienter och uppdragsgivare. Tidigare forskning har gett stöd till kognitiv beteendeterapi medan forskare i allmänhet - inklusive mig själv - har varit skeptiska till psykodynamisk behandling. Det är en skepsis som har haft sin grund i att det funnits ytterst lite forskning av tillräcklig god kvalitet, t ex med kontrollgrupper, som gett stöd åt denna typ av behandling, som ju i sin tur är mycket vanlig. Läget håller emellertid på att ändras i och med att det nu börjar publiceras vetenskapligt acceptabla utvärderingar av dynamisk terapi som visar på betydande effekter, i vissa fall t o m större än av KBT. Omfattande referenser finns i en nyligen publicerad översiktsartikel av Shedler (2010). Den finns i American Psychologist, som är en vida spridd vetenskaplig tidskrift med stort anseende.

Detta är en mycket positiv utveckling och jag har inget emot att ändra åsikt när det kommer övertygande forskningsresultat som går på tvären mot vad jag tidigare skrivit och sagt. I själva verket är jag skyldig att ändra åsikt om jag ska vara trogen mina vetenskaopliga värderingar som säger att slutsatser måste vara empiriskt grundare. Det är en grundbult i rollen som forskare. För andra, för praktiskt arbetande psykologer är det givetvis minst lika viktigt att lita till den egna erfarenheten av behandlingsarbete, men då helst i medvetande om felkällor som kan påverka de uppfattningar som byggs upp på det sättet.

I alla relationer mellan terapeut och patient finns moment som kan leda till positiva eller negativa konsekvenser. Det är därför det viktiga är vilken terapeuten är och om han eller hon fungerar konstruktivt, dvs förstår,accepterar och tycker bra om patienten. Om inte dessa villkor är uppfyllda kan KBT inte hjälpa alls, något jag själv upplevde som patient för 10 år sedan i en krissituation. Terapeutfaktorn är av stor betydelse, viktigare än behandlingsmetodiken.


Referenser

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98-109.

Inga kommentarer: